Med hans enkla och bistra livsstil, Fetullah GĂŒlen tillgivet kallad hodjaefendi, Ă€r en vetenskapsman med extraordinĂ€ra proportioner. Denna man föddes i Erzurum, i östra Turkiet, 1941. Han pĂ„började sin utbildning i en privat teologisk skola i Erzurum, förskaffade en lisens och började förelĂ€sa och lĂ€ra om betydelsen av förstĂ„else och tolerans. Hans sociala reform anstrĂ€ngning, under 1960-talet, har gjort honom ett utav Turkiets mest bekanta och respekterade personlighet.

Han framstÄr som en enkel företeelse, men Àr en nyskapare i tÀnkande och handling. Han hyllar all mÀnsklighet, och Àr djupt avvisande till ateism, orÀttvisa och missvisning. Hans tankar och kÀnslor Àr skÀrpta, och hans idéer och syn till problem Àr bÄde visa och rationella, alltsÄ en levande figur av kÀrlek, iver och kÀnslor. Han Àr extraordinÀr balanserad i sina tankar, ageranden och handlingar.

Turkiska vetenskapsmÀn och intellektuella bekrÀftar att han Àr en av de mest seriösa och viktiga tÀnkarna och skrivarna. Han Àr en utav de visaste aktivisterna av detta Ärhundrade som har funnits i Turkiet, kanske Àven den visaste som har funnits i hela den muslimska vÀrlden. Med tanke pÄ hyllningen gÀllande hans ledarskap om ett nytt islamistisk intellekt, social och spirituell vÀckelse, en vÀckelse med en viss potential att omge stora omrÄden i vÀrlden, avskrÀcker inte honom frÄn att vara en enkel tjÀnare inför Gud och en sann vÀn för alla.

GĂŒlen har spenderat sitt vuxna liv Ă„t beklagelse och sörj, sĂ„ mycket som för tro och strĂ€van, för muslimer och för mĂ€nskligheten i allmĂ€nhet. Han bĂ€r bĂ„de pĂ„ sina egna bedrövelser och pĂ„ dem som vill tillintetgöra honom. Varje stöt som Ă€r riktat mot mĂ€nskligheten kĂ€nner han i sitt hjĂ€rta, som om det vore riktat mot honom. Han kĂ€nner sig innerst inne sĂ„ djupt förknippad med skapandet att han en gĂ„ng sade: "Varje gĂ„ng jag ser ett löv falla under hösten, kĂ€nner jag sĂ„ mycket smĂ€rta, som om min arm vore amputerad."

En mycket viktig tÀnkare, M. Akif Ersoy, kommenterade en gÄng i tiden att vÀrlden bevittnade kollapsen av "en stor olycklig kontinent, en vacker oförmögen stat och en vÀrdefull icke-beskyddad nation". Turkiets nationella poet och kompositör till den turkiska nationalsÄngen, beklagade förfallet av det turkiska folket och det osmanska riket.

Flera Ärhundraden tidigare hade turkiska stammar strömmat frÄn centrala Asiens högslÀtter och vandrade in mot vÀst. Först bosatte de sig i Anatolien och blev successivt arvtagare av en civilisation pÄ ett mycket enkelt sÀtt med tanke pÄ att en betydande del av mÀnniskorna i vÀrlden hade bott dÀr i fem Ärhundraden. Denna civilisation kom lÄngt in i Europas hjÀrta och förbÀttrade landet de ockuperade med en massa utvecklingar som de utförde. Men Àven dessa mÀnniskor var mÀnskliga och precis som alla andra civilisationer och stater hade de naturliga livslÀngder bestÄende av födelsedagar, ungdom, mognad, medelÄlder och död.

VÄra kroppar Äldras och kommer nÀrmare graven. Varje dag som uppkommer upplever vi morgonen av ungdomen, middagen av mognaden och kvÀllen av Äldrandet. DÀrefter konstaterar vi och Àr slutligen borta. Samma saker förekommer hela tiden som upptrÀder inom en förutbestÀmd ram. Civilisationer och stater följer samma procedur men Àr till synes beroende av representanternas val och ledning.

Alla historiska situationer förekommer i en identisk vÀg och ram och lÀr oss, förhoppningsvis, nÄgot. Att se likheterna mellan de olika situationerna, mellan utveckling och förfall av en stat och en civilisation, kan vi erhÄlla noggranna resultat och vÀrdefulla lÀrdomar.

NĂ€r vi etablerar sanningen om universum fĂ„r vi aldrig glömma bort att mĂ€nniskorna inte Ă€r, som materialisterna uttrycker det, "organiska" maskiner. De har snarare fysiska kroppar, en sjĂ€lslig sida, mĂ„nga krĂ„ngliga och förvirrade kĂ€nslor och en nyfiken intellekt eller anledning som fĂ„r dem att kĂ€nna sorg över det förflutna och oro inför framtiden. Deras speciella förmĂ„gor Ă€r heller inget man kan bortse ifrĂ„n. För att de ska fullfölja sina sysslor, ansvar, funktioner och dĂ€refter bli fullbordad som en "mĂ€nniska" och uppnĂ„ sann lycka, mĂ„ste de bli uppfostrade kĂ€nslomĂ€ssigt, sjĂ€lsligt, mentalt och fysiskt. Även om vi inte har kontroll över nĂ„gon synpunkt angĂ„ende vĂ„r födsel och död har varje mĂ€nniska en egen vilja som de sjĂ€lv kan styra med. Följaktligen Ă€r det individer som fĂ„r historien att uppkomma. Vi Ă€r skyldiga för vĂ„rt sĂ€tt att bete oss och fĂ„r i gengĂ€ld det vi förtjĂ€nar. Detta Ă€r skillnaden mellan mĂ€nsklig historia och livets "natur".