I dag talar mÀnniskor om mÄnga saker: farorna med krig och Äterkommande konflikter, vatten- och luftföroreningar, hunger, de etiska vÀrdenas ökande sönderfall, osv. Som en följd har en rad andra frÄgor hamnat i förgrunden: fred, förnöjsamhet, ekologi, rÀttvisa, tolerans och dialog. Oaktat en del lovande ÄtgÀrder tenderar de som borde ta itu med dessa problem att göra det genom att söka efter ytterligare metoder för att underkuva och kontrollera naturen, samt framstÀlla fler dödsbringande vapen. Obscent material sprids genom media, i synnerhet Internet.

Problemets rot Àr den materialistiska vÀrldsuppfattning som allvarligt begrÀnsar religionens inflytande i samtida socialt liv. Resultatet Àr rÄdande störda balans mellan mÀnskligheten och naturen, sÄvÀl som inom enskilda mÀn och kvinnor. Blott ett fÄtal synes inse att social harmoni och fred med naturen, mellan mÀnniskor och inom den enskilde, endast kan bli verklighet dÄ de materiella och andliga sfÀrerna försonar sig med varandra. Fred med naturen, fred och rÀttvisa i samhÀllet samt personlig integritet Àr möjligt dÄ man Àr i harmoni med Gud.

Religionen försonar motsatser som tycks utesluta varandra: religion/vetenskap, denna vÀrld/nÀsta vÀrld, naturen/Gudomliga Skrifter, det materiella/det andliga och kropp/sjÀl. Religion kan uppresa ett försvar mot den förödelse som orsakas av vetenskaplig materialism, ge vetenskapen dess rÀtta plats, samt göra slut pÄ lÄngvariga konflikter mellan nationer och folk. Naturvetenskaperna, som borde fungera som steg av ljus som leder mÀnniskor till Gud, har blivit kÀlla till icketro i en aldrig tidigare skÄdad omfattning. Eftersom vÀstvÀrlden har blivit bas för denna icketro, och eftersom kristendomen Àr den religion som mest pÄverkats av den, förefaller en dialog mellan muslimer och kristna vara oundgÀnglig.

MÄlet för en dialog mellan vÀrldens religioner Àr inte endast att krossa den vetenskapliga materialismen och den destruktiva materialistiska vÀrldsuppfattningen, utan det Àr snarare sÄ att religionens sjÀlva natur krÀver en sÄdan dialog. Judendom, kristendom och islam och ocksÄ hinduism och andra vÀrldsreligioner accepterar samma kÀlla för sig och, inklusive buddism, strÀvar efter samma mÄl. Som muslim erkÀnner jag alla de profeter och skrifter som genom historien sÀnts till olika folk, och jag betraktar tro pÄ dem som en grundlÀggande bestÄndsdel i en muslims vÀrldsuppfattning. En muslim Àr en sann efterföljare till Abraham, Moses, David, Jesus och alla andra profeter. En mÀnniska som förnekar en profet eller en skrift betraktas inte lÀngre som muslim. Vi erkÀnner sÄledes religionens grundlÀggande enhet, som Àr en symfoni av Guds nÄd och vÀlsignelser, och religionstrons universalitet. Religion Àr alltsÄ ett trossystem som omfattar alla raser och trosuppfattningar, en vÀg som för alla samman i broder- och systerskap.

Oavsett hur religiösa mÀnniskor tillÀmpar sin tro i sin vardag upphöjer religionen sÄdana allmÀnt accepterade vÀrden som kÀrlek, respekt, tolerans, förlÄtelse, medlidande, mÀnskliga rÀttigheter, fred, broderskap och frihet. De flesta av dem ges högsta företrÀde i de budskap som förmedlades av Moses, Jesus och Muhammad sÄvÀl som i Buddhas och ocksÄ Zarathustras, Lao-Zis, Konfucius och de hinduiska lÀrdes.

I hadithlitteraturen har vi en nÀrmast samstÀmmigt nedtecknad profetisk tradition som sÀger att Jesus ska Äterkomma dÄ vÀrldens Ànde Àr nÀra. Vi vet inte om han faktiskt kommer att upptrÀda i fysisk form, men vi kan förstÄ att dÄ tidens slut nÀrmar sig kommer vÀrden som kÀrlek, fred, broderskap, förlÄtelse, osjÀlviskhet, barmhÀrtighet och andlig rening ha företrÀde pÄ det sÀtt som de hade under Jesu gÀrning. Eftersom Jesus sÀndes till judarna och eftersom alla hebreiska profeter upphöjde dessa vÀrden, kommer det ocksÄ vara nödvÀndigt att upprÀtta en dialog med judarna sÄvÀl som ett nÀrmare förhÄllande och samarbete mellan islam, kristendom och judendom.

Bland fromma muslimer, kristna och judar finns en mÀngd gemensamma hÄllpunkter för dialog. Som pÄpekats av Michael Wyschogrod, en amerikansk filosofiprofessor, finns lika mÄnga teoretiska och konfessionella skÀl för muslimer och judar att nÀrma sig varandra som det finns för judar och kristna att mötas.[1] Praktiskt och historiskt har den muslimska vÀrlden dessutom en god meritlista vad gÀller behandling av judar. Det har nÀstan inte förekommit nÄgon diskriminering, ingen Förintelse, inget förnekande av grundlÀggande mÀnskliga rÀttigheter eller nÄgot folkmord. TvÀrtom har judar i oroliga tider alltid vÀlkomnats, som nÀr det ottomanska riket tog emot dem efter att de fördrivits frÄn Andalusien (Spanien).