Endast tron pÄ Gud Àr mer vÀsentlig Àn tron pÄ uppstÄndelsen för att sÀkra en harmonisk social ordning. Varför skulle de som inte tror att de kommer att stÀllas till ansvar strÀva efter att leva ett hederligt och rÀttskaffens liv? De bland oss som Àr övertygade om en slutlig avrÀkning i den andra vÀrlden gör emellertid vÄrt yttersta för att leva ett disciplinerat och rÀttskaffens liv. Koranen förklarar:

Vilken frÄga din uppmÀrksamhet Àn riktas mot och vilka Guds ord du Àn lÀser ur Koranen och vilket arbete ni [mÀnniskor] Àn Àgnar era krafter Ät - Àr Vi vittne till allt [frÄn den stund] dÄ ni griper er an med det. Inte ens [vad som motsvarar] ett stoftkorns vikt, pÄ jorden eller i himlen, Àr dolt för din Herre och ingenting finns, varken mindre eller större Àn detta, som inte [Àr inskrivet] i [Guds] öppna bok. (Koranen, 10:61)[1]

Det finns Ànglar som har fÄtt i uppdrag att dokumentera allt vi gör. Gud Àger ocksÄ fullstÀndig kunskap och medvetenhet om alla vÄra gÀrningar, avsikter, tankar och ambitioner. De som förstÄr detta (och agerar i enlighet dÀrmed) kommer att finna sann frid och lycka i bÄda vÀrldar. En familj och ett samhÀlle som omfattar sÄdana individer kÀnner att de lever i Paradiset.

Tron pÄ uppstÄndelsen hindrar unga mÀnniskor att förslösa sina liv pÄ förgÀngliga och triviala ting, samt ger hopp till de Àldre pÄ deras vÀg nÀrmare graven. Den hjÀlper ocksÄ barn att uthÀrda förluster av nÀra och kÀra. Barn som tror att de kommer att Äterförenas med sina avlidna kÀra i en lÄngt bÀttre vÀrld finner sann tröst i uppstÄndelsen. Alla, oavsett Älder, kön eller nÄgon annan artificiell av mÀnniskor antagen skillnad, behöver tron pÄ uppstÄndelsen i samma utstrÀckning som de behöver luft, vatten och föda.

Eftersom denna tro leder mÀnniskor till ett liv i frid bör den framhÀvas av intellektuella som strÀvar efter lugn och harmoni i offentligheten. De som Àr övertygade om sanningen i det som Koranen kungör lever ett ansvarsfullt liv, och ett samhÀlle som bestÄr av sÄdana mÀnniskor finner sann frid och lycka:

Och den som har gjort sÄ litet som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, och den som har gjort sÄ litet som ett stoftkorns vikt av ont skall se det. (Koranen, 99:7-8)

NÀr denna tro inprÀglas i de ungas hjÀrtan kommer de inte lÀngre jaga efter en identitet utan istÀllet strÀva efter att tjÀna sina folk och mÀnskligheten.

Barn Ă€r mycket utsatta och ömtĂ„liga. Eftersom de Ă€r extremt kĂ€nsliga för motgĂ„ng pĂ„verkas de lĂ€tt av vad som hĂ€nder dem och deras familjer. Om de förlorar en familjemedlem eller en förĂ€lder mörknar deras vĂ€rld och de trĂ€der in i djup sorg och förtvivlan. Under min barndom dĂ„ en av mina systrar dog kĂ€nde jag mig ödelagd. Jag besökte regelbundet hennes grav och bad frĂ„n djupet av mitt hjĂ€rta: "Å Gud! Ta henne tillbaka till livet igen och lĂ„t mig fĂ„ se hennes vackra ansikte Ă€nnu en gĂ„ng, eller lĂ„t mig dö för att Ă„terförenas med henne." SĂ„, vad annat Ă€n tron pĂ„ uppstĂ„ndelsen och Ă„terföreningen med avlidna nĂ€ra och kĂ€ra kan uppvĂ€ga förlusten av förĂ€ldrar, bröder, systrar och vĂ€nner? Barn finner sann tröst först dĂ„ de Ă€r övertygade om att deras kĂ€ra har kommit till Paradiset och att de kommer att Ă„terförenas med dem.

Hur kan man kompensera de Àldre för de Är som gÄtt - för den barn- och ungdomstid som flytt dem? Hur kan man trösta dem för förlusten av de nÀrstÄende som gick i döden före dem? Hur kan man avlÀgsna den fruktan för döden och graven som finns i deras hjÀrtan? Hur kan man fÄ dem att glömma den död som de uppfattar sÄ djupt? Kommer fler och nyare vÀrldsliga förströelser lugna dem? Bara genom att bli övertygade om att den grav som för dem ter sig som ett vidunder med uppspÀrrat gap som vÀntar pÄ att sluka dem i sjÀlva verket Àr en dörr till en annan och mycket bÀttre vÀrld, eller helt enkelt ett ljuvligt vÀntrum för intrÀde i den vÀrlden, kan de kompenseras för sÄdana förluster och ges tröst. Med sin ojÀmförliga stil ger Koranen via profeten Sakarias röst Ät sÄdana kÀnslor:

 [Detta Ă€r] en berĂ€ttelse om hur din Herre bevisade sin tjĂ€nare Sakarias Sin nĂ„d. NĂ€r han i en tyst [innerlig] bön bad till sin Herre, sade han: "Herre! Min kropp har blivit svag och mitt huvud har vitnat, men aldrig har Du, Herre, lĂ„tit mig gĂ„ ohörd ifrĂ„n Dig." (Koranen, 19:2-4)

Sakarias fruktade att hans slÀktingar efter hans död inte skulle vara tillrÀckligt lojala mot det uppdrag han fÄtt, och han bad dÀrför sin Herre om en manlig arvinge som kunde fullfölja uppdraget. Detta Àr alla Àldres bekymmer. Tron pÄ Gud och uppstÄndelsen ger dem de goda nyheterna: "Var inte rÀdd för döden, ty döden betyder inte evig förintelse. Den innebÀr bara ett skifte av vÀrldar, en befrielse frÄn livets smÀrtsamma plikter och ett pass till en evig vÀrld i vilken all slags skönhet och alla slags vÀlsignelser vÀntar. Den BarmhÀrtige som sÀnde dig till den hÀr vÀrlden, och som har hÄllit dig vid liv i den under sÄ lÄng tid, kommer inte att lÀmna dig i gravens mörker och i de dunkla korridorer som öppnar sig mot den andra vÀrlden. Han kommer att föra dig inför Sig, ge dig ett evigt och för alltid lyckligt liv och vÀlsigna dig med Paradisets alla gÄvor." Endast sÄ goda nyheter som dessa kan ge de Àldre tröst och sÀtta dem i stÄnd att vÀlkomna döden med ett leende.

VÄr fria vilja som vi anvÀnder för att styra vÄra liv gör oss unika bland allt levande. Den fria viljan Àr Gudomlig NÄd manifesterad och har om den anvÀnds rÀtt till följd att vi belönas med NÄdens frukt. Tron pÄ uppstÄndelsen Àr en ytterligt betydelsefull och ofrÄnkomlig faktor som manar oss att bruka vÄr fria vilja pÄ rÀtt sÀtt och inte fela mot eller skada andra.

Sahl ibn Sa'd berÀttar att Guds SÀndebud fick kÀnnedom om en ung man som stannade i hemmet i dagar. SÀndebudet gick för att besöka honom. DÄ han ovÀntat dök upp inför den unge mannen slÀngde sig den senare i SÀndebudets armar och dog omedelbart. SÀndebudet förklarade för dem runt omkring honom: "Svep er vÀns kropp. Fruktan för helvetet skrÀmde honom djupt. Vid Honom i Vars hand mitt liv vilar svÀr jag att Gud kommer att skydda honom frÄn helvetet." (Ibn Kathir, Tafsir, 3:539) Koranen tillkÀnnager:

Men den som bÀvade vid tanken att en Dag stÄ [till svars] inför sin Herre och som kunde lÀgga band pÄ sina begÀr skall [fÄ se att] paradiset Àr [hans] slutliga bestÀmmelse. (Koranen, 79:40-41)

I en hadith qudsi sÀger Gud: "Jag kommer inte att förena tvÄ tryggheter och inte heller tvÄ rÀdslor." (Kanz al-'Ummal, 3:141) Med andra ord kommer de som hÀr i detta liv fruktar Hans straff att skyddas frÄn det i det efterkommande livet, medan de som inte fruktar Hans straff hÀr inte kommer att rÀddas undan det i det efterkommande livet.

DÄ 'Umar sÄg en ung man med stort mod protestera mot och bekÀmpa en orÀttvisa sa han: "Det folk som berövas sina unga Àr dömt till utplÄning." Unga mÀnniskor har en förÀndrande energi. Om de tillÄts förslösa den pÄ trivialiteter och utsvÀvningar undermineras det egna folkets framtid. Tron pÄ uppstÄndelsen hindrar unga mÀnniskor frÄn att begÄ ogÀrningar och förspilla sin energi pÄ obestÀndiga förströelser, samt visar dem vÀgen till ett disciplinerat, nyttigt och rÀttskaffens liv.

Tron pÄ uppstÄndelsen ger ocksÄ de sjuka tröst. En obotligt sjuk troende tÀnker: "Jag Àr döende och ingen kan förlÀnga mitt liv. Alla ska dö. Till all lycka Àr jag pÄ vÀg till en plats (Paradiset) dÀr jag kommer att ÄterfÄ min hÀlsa och min ungdom och njuta dem i evighet." Trygga i denna visshet vÀlkomnar Guds alla Àlskade tjÀnare, profeter och helgon döden med ett leende. Under sina sista minuter i livet sa den siste Profeten: "Gud, jag lÀngtar efter den eviga samvaron i den eviga vÀrlden." Dagen innan hade han för sina Följeslagare berÀttat: "Gud lÀt en av Sina tjÀnare vÀlja mellan att njuta detta livs skönhet sÄ lÀnge han önskar, eller det som Àr med Honom. TjÀnaren valde det som Àr med Honom." (al-Sirat al-Nabawiyya, 2:642) TjÀnaren var SÀndebudet sjÀlv. Följeslagarna förstod vem han syftade pÄ och brast ut i tÄrar.

DĂ„ 'Umar styrde ett vidstrĂ€ckt omrĂ„de frĂ„n de egyptiska grĂ€nsomrĂ„dena i vĂ€ster till det centralasiatiska höglandet, föll han pĂ„ ett liknande sĂ€tt ner pĂ„ sitt ansikte inför Gud och suckade: "Jag kan inte lĂ€ngre fylla mitt ansvar. LĂ„t mig dö och föras inför Din Åsyn." En sĂ„dan stark lĂ€ngtan efter den andra vĂ€rlden, den eviga skönhetens vĂ€rld, och efter att vĂ€lsignas med Ă„synen av Evige Sköne Ende fick Profeten, 'Umar och mĂ„nga andra att föredra döden framför denna vĂ€rld.

VĂ€rlden Ă€r en blandning av gott och ont, rĂ€tt och fel, skönhet och fulhet, och förtryckare och förtryckta. Åtskilliga fall av oförrĂ€tter gĂ„r (till synes) oförmĂ€rkt förbi och orĂ€kneliga drabbade mĂ€nniskor har ingen möjlighet att hĂ€vda sin rĂ€tt. Bara tron pĂ„ ett efterkommande liv i en annan vĂ€rld prĂ€glad av absolut rĂ€ttvisa, ger de förorĂ€ttade och förtryckta tröst och avhĂ„ller dem frĂ„n att söka hĂ€mnd. PĂ„ samma sĂ€tt finner de som drabbats av olycka och motgĂ„ng tröst i uppstĂ„ndelsen eftersom de tror att vadhelst som drabbar dem renar dem, och att det som gĂ„r förlorat i en katastrof som en det efterkommande livets vĂ€lsignelse kommer att Ă„terstĂ€llas i det, precis som om det hade skĂ€nkts som allmosa.

Tron pÄ uppstÄndelsen omvandlar ett hem till en trÀdgÄrd i Paradiset. Ett hem i vilket de unga jagar efter förströelser; barnen inte har nÄgon förbindelse med religiösa idéer och bruk; förÀldrarna Àr uppfyllda av att tillfredsstÀlla alla sin vÀrldsliga begÀr; och far- och morförÀldrarna lever pÄ Älderdomshem och tröstar sig med keldjur, eftersom de inte har nÄgra barnbarn omkring sig som de kan Àlska och som visar dem den respekt de önskar - i ett sÄdant hem blir livet en tung börda att bÀra. Tron pÄ uppstÄndelsen pÄminner mÀnniskor om deras skyldigheter mot familjen, och i takt med att de fullgör dessa skyldigheter börjar en atmosfÀr av ömsesidig kÀrlek, tillgivenhet och respekt att genomsyra hemmet.

Denna tro fÄr Àkta makar att fördjupa sin kÀrlek och respekt för varandra. KÀrlek grundad pÄ yttre skönhet Àr obestÀndig och av litet vÀrde, ty den försvinner vanligen kort efter giftermÄlet. Om makarna dÀremot tror att deras Àktenskap kommer att fortleva i evighet i den andra vÀrlden, i vilken de kommer att vara för evigt unga och vackra, bestÄr deras kÀrlek för varandra Àven om de Äldras och gradvis förlorar sin yttre skönhet.

Ett sÄdant trosbaserat familjeliv fÄr medlemmarna att kÀnna att de redan lever i Paradiset. PÄ samma sÀtt kommer invÄnarna i en statsbildning som Àr ordnad i enlighet med en sÄdan tro att fÄ ett lÄngt bÀttre liv Àn vad Platon förestÀllde sig i sin Republiken eller al-Farabi i sin al-Madinat al-Fadila (Den dygderika staden). Den skulle vara som Medina under Profetens tid eller de muslimska omrÄdena under 'Umars styre.

För att fÄ en bÀttre förstÄelse av hur Profeten byggde detta samhÀlle ger vi ett antal exempel pÄ vad han sagt om uppstÄndelsen och det efterkommande livet:

• MĂ€nniskor! Ni kommer att Ă„teruppstĂ„ barfota, nakna och oomskurna. Lyssna med full uppmĂ€rksamhet till mig: "Den förste som kommer att klĂ€s Ă€r Abraham, över honom vare frid." UppmĂ€rksamma vad jag sĂ€ger: "Den dagen kommer en del frĂ„n min umma[2] att vara fĂ„ngade pĂ„ den vĂ€nstra sidan och föras till mig. Jag kommer att sĂ€ga: Herre! Detta Ă€r mina Följeslagare." Jag kommer att fĂ„ svaret: "Du vet inte vilka otrevliga saker de gjorde efter dig." Sedan kommer jag att sĂ€ga som den rĂ€ttfĂ€rdige tjĂ€naren [dvs. Jesus] sa: "Jag var ett vittne för dem medan jag fortfarande var bland dem. DĂ„ Du tog mig blev Du deras Övervakare. Du Ă€r Vittne till allting. Om Du straffar dem Ă€r de Dina tjĂ€nare; om Du förlĂ„ter dem Ă€r Du i sanning den AllsmĂ€ktige, den Allvise." (Bukhari, Anbiya’, 8:48)
• Sedan Gud skapade dem har Adams Ă€ttlingar inte upplevt nĂ„got som Ă€r vĂ€rre Ă€n döden. Döden Ă€r emellertid lĂ€ttare Ă€n det som följer pĂ„ den. De kommer att lida sĂ„dan skrĂ€ck att svetten tĂ€cker deras kroppar tills den blir som ett betsel runt deras hakor, och tills den blir riklig som ett hav pĂ„ vilket, om de önskade, skepp kunde seglas. (Ahmad ibn Hanbal, Musnad, 3:154)
• MĂ€nniskor kommer att uppstĂ„ i tre grupper: de som kombinerade fruktan för Gud med förvĂ€ntan [dvs. de som fruktade Hans straff men aldrig tvivlade pĂ„ Hans NĂ„d och FörlĂ„telse], de som [eftersom de ofta "vacklade"] försöker komma till Paradiset "pĂ„ en mulĂ„sna" tvĂ„ och tvĂ„, tre och tre, fyra och fyra eller tio och tio. Övriga kommer att uppstĂ„ till Elden [eftersom de stĂ€ndigt begick synder vĂ€rdiga Helvetets eld]; dĂ„ de försöker sova pĂ„ förmiddagen gĂ„r Helvetet till sĂ€ngs med dem; dĂ„ natten kommer Ă€r Helvetet hos dem; dĂ„ morgonen kommer Ă€r Helvetet hos dem; och dĂ„ kvĂ€llen kommer Ă€r Helvetet hos dem. (Bukhari, Riqaq, 45)
• Guds SĂ€ndebud försĂ€krade sig om att hans Följeslagare exakt förstod vad Helvetet var, och vĂ€ckte i dem en vĂ€ldig lĂ€ngtan efter Paradiset genom att till dem befordra det glada budskapet om det. Som ett resultat levde de med en stor medvetenhet om Gudomlig belöning och bestraffning, och var mycket lyhörda för religiösa förpliktelser och mĂ€nniskors rĂ€ttigheter. TvĂ„ av dem anhöll en gĂ„ng hos Profeten om att fĂ„ en tvist löst. Efter att ha lyssnat till dem sa SĂ€ndebudet:
• Liksom ni Ă€r jag en mĂ€nniska, sĂ„ jag kommer att döma utifrĂ„n vad ni sĂ€ger. Det Ă€r möjligt att en av er talar mer övertygande och att jag dömer i hans favör. I det efterkommande livet kommer likvĂ€l Gud att döma rĂ€ttvist i enlighet med sakens fullstĂ€ndiga sanning. Den felande kommer att gĂ„ sitt rĂ€ttmĂ€tiga straff till mötes medan den oskyldige kommer att fĂ„ sin belöning. (Bukhari, Shahadah, 27)

Detta var nog för att var Följeslagare skulle ge upp sin krÀvda rÀtt. SÀndebudet rÄdde dem: "Dela det omtvistade godset i tvÄ delar och dra sedan lott. Var och en bör helhjÀrtat och utan Änger samtycka till sin del."

Sa'd bin Rabi' sÄrades svÄrt i slaget vid Uhud. Medan han drog sina sista andetag viskade han till Muhammad ibn Maslama, som bibringade honom hÀlsningar frÄn SÀndebudet: "Framför mina hÀlsningar till Guds SÀndebud. Vid Gud, jag kan kÀnna doften av Paradiset bortom Uhud."

[1] ÖversĂ€ttaren har i korancitaten utgĂ„tt frĂ„n Mohammed Knut Bernströms korantolkning Koranens Budskap, Stockholm, 2002, men har i de fall det varit motiverat gjort vissa modifikationer.

[2] Betyder församling, gemenskap eller folk, och avser hÀr den muslimska gemenskapen. Begreppet kan ocksÄ syfta pÄ en annan trosgemenskap, ett helt samhÀlle eller mÀnskligheten. (övers. anm.)