Med deras externa framtrÀdanden, interna djup, goda proportioner, vingÄrdar och orkidéer, strömmande och blÄsiga atmosfÀr mjukade vÄra gamla stÀder upp allas hjÀrtan. De förhöjde alla drömmar och berusade de som stannade upp vid dem.

FÀrgrik belysning frÄn det förflutna öste över stÀderna. Förtrolighet, ömhet och tillgivenhet strömmade ut ur grunden och stadsborna exalterade en unik gemenskap. Dessa bilder av skönhet (stÀderna) var ett hörn av paradiset som alla starkt lÀngtade efter och önskade till.

I mÀnniskors inspirerande bemötanden och uppbyggda höga proportioner, kÀnde vi att allting underkastade sig till nÄgot gudomligt och var utvecklat i en klartÀnkt atmosfÀr bestÄende av avgrÀnsningar dragna genom gudomlig inspiration.

Speciellt under de sista Ären och trots olika fel refererat till Äldrade sedvÀnja Àr denna atmosfÀr; med all dess skönhet utvecklat med kÀrlek och sorg och sjÀlsliga vÀlbefinnande som kan fÄ oss att glömma bort allt det sköna i paradiset, som en slutdestination som vi kan komma fram till[The Golden Period of Time ,Izmir: 1994, 43-8]

Den islamiska civilisationen, Ă€rvd av det osmanska riket, undersökte mĂ€nskligheten och livet i stort. Å ena sidan vĂ€rdesatte de vetenskap som kunskapens ljus, genom att förstĂ„ Guds regler som rĂ„der. MĂ€n och kvinnor har alltsĂ„ tillĂ„telse till att förbĂ€ttra vĂ€rlden med hjĂ€lp av kunskap. Å andra sidan baserar vĂ€rlden sin sjĂ€lsliga grund pĂ„ dynamik och vĂ€rden av islam.

Denna civilisation sÄg natur och innebörden av vetenskap som ett stÀlle för uppenbarelse av naturens lagar hÀrstammad frÄn Skaparens Attribut av Vilja och Makt. Det förekommer aldrig att vetenskapliga "lagar" Àr motsÀgande för Islam, istÀllet bestÄr Islam av ett komplett och harmoniskt system av lagar som kommer frÄn Skaparen. I vÀst skiljde man vetenskap frÄn religion och medförde mer skada Àn nytta. Denna syn förslavade mÀnskligheten till ett tankesÀtt dÀr mÀn och kvinnor producerade, anvÀnde och sedan berövade dem frÄn alla sublima vÀrden. Detta ger ingen betydelse till mÀnskligheten, men kan ta död pÄ tusentals omedelbart.

Den islamiska civilisationen accepterade vetenskapen som ett uttryckssÀtt för religionen pÄ en annorlunda skala. Genom att förena hjÀrtat och hjÀrnan pÄ en individuell skala, religion och vetenskaplig kunskap pÄ en social skala, presenterade den en sann lycka. I denna enorma introduktion till historien av vetenskapen, delade George Sarton historien in i kronologiska delar och namngav varje del efter den specifika tidens mest identifierade vetenskapsman. Exempel pÄ dessa delar Àr perioden dÄ Harizmß och Bßrûnß levde. Sarton talar ocksÄ om flera hundra muslimska vetenskapsmÀn som gjorde intryck pÄ sin tid. Dessa personer var inte bara experter inom specifika omrÄden eller "fÀngslade" i materiella tÀnk, utan Àven mycket duktiga inom mÄnga andra omrÄden ocksÄ. MÄnga tyckte ocksÄ att sjÀlsligt vÀlbefinnande var av betydelse. AlltsÄ; mÄnga mÀnniskor som Àgnade sig Ät Sufism var Àven matematiker, astronomer, lÀkare eller historiker.

I mitten av tolvhundratalet, led den islamiska civilisationen av en stor chock i form av en invasion av mongolerna. Men trots dess existens som varade i 500 Är var den full av sjÀlslig, naturlig och grundlig dynamik. Den ÄterhÀmtade sig snabbt. Denna gÄng utvecklade den islamiska civilisationen en ny gren som spred sig frÄn Anatolien till Europa och tilltog större lyx med det osmanska riket. NÀr tiden nÀrmade sig artonhundratalet var dess vinge av vetenskap brutet. De började vissna likt en blomma. VÀst förvandlade den vetenskapliga kunskapen till en kÀlla och sÄg det som en egendom.

Den nya utvecklingen berodde en stor del pĂ„ sĂ€rskilda sociopsykologiska faktorer som var formade av europeiskt renĂ€ssans. Europas medvetenhet om materialism och dess hunger för materiella rikedomar ledde till att de blev vĂ€rldens rikaste folk. Makten som de tog till sig genom geografiska och vetenskapliga upptĂ€ckter och nya teknologiska uppfinningar ledde dem stegvis till att bli vĂ€rlds dominerande. 

Det osmanska riket kunde under inga omstÀndigheter motstÄ kollapsen. Turkiets krig med Ryssland 1877, första och andra balkankriget och första vÀrldskriget fick varje hushÄll att kÀnna av dess konsekvenser. Sedan efterföljde ockupationen och delningen av Anatolien efter allt detta.

I samband med alla dessa nederlag fick Europas synliga makt och materiella övermakt tillfÀlle att utrota principerna av tron, dÄ tron Àr syftet och meningen för livet och skapandet för muslimerna. Islam visades som ett offer för muslimernas förfall. Koranen knuffades Ät sidan och muslimernas tankar och kÀnslor, hopp, kÀrlek och entusiasm blev förlamad. Geografiskt och socialt liknades den muslimska vÀrlden ruiner.