Kvinnor och mÀn Àr utomordentliga skapelser med brister liksom med enastÄende egenskaper. Inga andra levande varelser bÀr pÄ sÄdana inneboende motsatser. Endast mÀnskligheten har de egenskaper dÀr den tillÄter individer att flyga till Paradisets himlavalv eller genom att lÀmna den rÀtta vÀgen, falla ned i det djupaste hÄlet. Att leta efter ett samband mellan upp och nedgÄngarna Àr meningslöst, för de Àr resultaten av orsak och effekt som upptrÀder pÄ olika nivÄer hos varje individ.

MÀnniskan har förmÄgan att förlita sig pÄ vissa omstÀndigheter i livet. Ibland Àr individer lika skördar som böjer sig med vinden; vid andra stunder Àr det som stora trÀd som har fallit omkull och Äter rest sig, trots den yttre vÀrdigheten och styrkan. Indiver ger Ànglar mÄnga anledningar att avundas dem; tyvÀrr sÄ gör de Àven saker som till och med fÄr satan att skÀmmas.

Trots att det Àr oönskat, sÄ inbjuder den mÀnskliga naturen synden. DÄ man har fÄtt detta, sÄ Àr förlÄtelsen allt.

Hursomhelst sÄ Àr det vÀlgörande för oss att be om och förvÀnta oss förlÄtelse, att grÄta över det som har undkommit oss, förlÄtelse Àr en mycket större attribut och dygd. FörlÄtelse kan inte separeras frÄn dygd, likasÄ kan inte dygden separeras frÄn förlÄtelsen. Det finns ett uttryck, som Àr djupgÄende: " Felen Àr frÄn de smÄ, förlÄtelse frÄn de stora." SÄ vackert uttryckt! Att bli förlÄten innebÀr att man blir reparerad, ÄtervÀnder till sitt inre, och Äter finner sig sjÀlv. DÄ man har fÄtt detta, Àr den finaste handlingen inför den OÀndliga BarmhÀrtigheten (Gud)- att söka förlÄtelse- följt av varje hjÀrtslag av denna ÄtervÀndande och sökande.

Hela skapelsen introducerades för förlÄtelsen genom mÀnskligheten. Just som Gud har visade sin attribut av FörlÄtelse för oss, placerade Han skönheten av förlÄtelsen i vÄra hjÀrtan. DÄ Adam och Eva rörde om i sin inre natur genom att falla, vilket pÄ ett sÀtt var ett krav av deras mÀnskliga natur, sÄ kom förlÄtelsen frÄn Paradiset som gensvar till deras Änger som de kÀnde i sina samveten och visade detta med dyrkan.

I Ärhundraden har vi bevarat denna Gudomliga gÄva som hopp och tröst. NÀr vi syndar kan vi gÄ uppför den magiska transporten av att söka förlÄtelse och övervinna den skam och förtvivlan orsakad av synd. Vi uppnÄr den OÀndliga BarmhÀrtigheten och visar vÄr generositet genom att tÀcka för vÄra ögon för andras synder.

Tack vare hoppet om förlÄtelsen kan vi stiga ovan de mörka molnen och invadera vÄra horisont och se ljuset i vÀrlden. De lyckliga som Àr medvetna om dessa upplyftande vingar av förlÄtelse lever mitt i melodin som glÀdjer deras sjÀlar.

De som hÀnger sig Ät att söka förlÄtelse kan inte tÀnka pÄ nÄgot annat Àn att förlÄta andra. SÄ som vi sjÀlva vill bli förlÄtna, sÄ tycker vi om att förlÄta. Hur skulle vi inte kunna förlÄta dÄ vi vet att rÀddningen frÄn elden i vÄr inre lidelse i vÄrt inre liv, orsakad av vÄra egna misstag, Àr möjlig endast genom att dricka ur förlÄtelsens flod? VÀgen till att bli förlÄten gÄr via vÄr förlÄtelse av andra.

De som förlÄter Àr Àrade med förlÄtelsen. De som inte kan benÄda kan inte förvÀnta sig eller önska sig benÄdning.

De som har stÀngt för vÀgen av tolerans Àr odjur som som har förlorat sin mÀnsklighet. SÄdan brutal person, som aldrig har kÀnt sig benÀgen att granska sig sjÀlv och ifrÄgasÀtta sina synder, kommer aldrig att uppleva förlÄtelsens lindring.

Jesus sade till folket med stenar i sina hÀnder dÄ de skulle stena en syndare: " LÄt den som aldrig har syndat kasta första stenen" (John 8:7) Kan nÄgon som förstÄr detta tÀnka sig att stena nÄgon annan eller sjÀlv bli stenad?

Det Àr sant att kriminella som förtjÀnar bestraffning kommer att bestraffas. Hursomhelst sÄ kan ingen sÀga att det finns en mening med att stena de som har fÄtt genomlida vÄr ondska och hat. SÄvida vi inte förstör idolen i vÄra ego lika modigt som Abraham gjorde, sÄ kommer vi inte att kunna fatta rÀtt beslut i vÄrt egots namn eller i andras namn.

FörlÄtelsen framkom med mÀnskligheten och uppnÄdde en perfektion genom mÀnskligheten. Vi bevittnar Àven detta hos framstÄende mÀnniskor dÀr man ser den största förlÄtelsen och oklanderliga toleransen.

Ondska och hat Ă€r helvetets frön som har spritt sig i samhĂ€llet av onda mĂ€nniskor. Som kontrast till de som uppmuntrar onska och hat och omvandlar landet till en helvetes hĂ„la, borde vi istĂ€llet möta dess med förlĂ„telse för att  rĂ€dda de som har orĂ€kneliga bekymmer och som knuffas in i avgrunden.

För denna anledning, den största gÄvan som dagens generation kan erbjuda till sina barn och barnbarn Àr att lÀra dem hur man ska förlÄta Àven det hemskaste beteendet och de mest upprörande hÀndelserna. Att tÀnka pÄ att förlÄta de som Àr monströsa, onda i naturen och som njuter av att fÄ andra att lida skulle endast visa pÄ respektlöshet till idén om förlÄtelse. För vi har ingen rÀtt att förlÄta de, att förlÄta dem skulle vara respektlöshet mot mÀnskligheten.

Medlemmar i en generation som har uppfostrats i en miljö som karaktÀriseras av fientlighet sÄg alltid brutalitet och skrÀck i den mörka vÀrlden som de knuffades in i. De sÄg blod och pus Àven under dagen. Vad fanns det dÀr att lÀra sig frÄn ett samhÀlle vars röst, andetag, tankar och leende var förstörda med blod?

Allting som presenterades för dom var exakt det motsatta och motsÀgelsefulla till vad de behövde och önskade sig. SÄdana mÀnniskor har antagit en andra personlighet beroende av Ären av försummelse och fel förslag, störningen och uppror som de gjorde har omvandlats till en flod. Om vi bara kunde förstÄ dem i den stunden. Var finns sÄdan insikt?

FörlÄtelse och tolerans kommer att lÀka mÄnga sÄr, men endast om detta himmelska instrumentet finns i hÀnderna hos de som förstÄr dess sprÄk. I övriga fall kommer den inkorrekta behandlingen som har tillÀmpats hittills skapa mÄnga komplikationer och kommer att vilseleda oss.

LÀr kÀnna sjukdomen, dÀrefter lÀgg fram den medicinska lösningen:
Tror du att nÄgon salva Àr bot mot nÄgot sÄr?
(Ziya Pasha)