Nuriye Akman: I Äratal har den islamiska vÀrlden lutat sig tillbaka och sagt: "Islam och terror passar inte ihop. " SÄ kom 11:e september. I slutÀndan exploderade bomber i mÄnga lÀnder, ocksÄ i Turkiet. Det ser ut som om attentatmÀnnen kom frÄn en av de vÄra. Först och frÀmst: Borde vi inte protestera mot detta?

Fethullah GĂŒlen: Det har de absolut rĂ€tt i. I dag blir Islam fullstĂ€ndigt missförstĂ„tt. Muslimer borde sĂ€ga: "Det finns ingen terror i sann Islam. " För i Islam Ă€r drĂ„p pĂ„ en mĂ€nniska lika med med kufr (vantro). Man kan inte förestĂ€lla sig att en religion, som Ă€r sĂ€nd frĂ„n Gud, vare sig Judedom, Kristendom eller Islam, skulle finna sig i terror eller ens beordra terror. Livet Ă€r, för Gud, av avgörande betydelse. Hela existensen Ă€r programmerad pĂ„ det sĂ€tt, att det som resultat ger livet vidare.

Livet Ă€r inte materiellt. TvĂ€rtemot gör livet en obetydlig kropp ”större” Ă€n stor. Livets kraft gör t. ex. en fluga eller en fĂ„gel större Ă€n ett berg. Det ger den möjligheten för att ha förbindelse med alla vĂ€xter och driver handel med dem.

Gud tillskriver ocksÄ livet ett underligt högt vÀrde. DÀrför ordnar Han livets skydd i Islam, den religion, Han har sÀnt, under de fem grundpelarna. DÄ Islam betraktar varje individ som unik och vÀrdefull uppfattas drÄp pÄ en mÀnniska som om man hade mördat hela mÀnskligheten; medan nÀr man rÀddar ett enda mÀnniskoliv Àr det som om man har rÀddat hela mÀnskligheten.

Inom Islam finns ingen större eller mindre rÀtt. Varje individs rÀtt likstÀlls med samhÀllets rÀtt; i Islam blir ingen offer för andras skuld. Ett skepp, varpÄ befinner sig nio förbrytare och en rÀttskaffens man, mÄ inte bli sÀnkt, sÄ lÀnge den oskyldige Àr ombord. Ingen bör drÀpa en mÀnniska.

Ingen bör drÀpa en oskyldig; i sjÀlva kriget Àr det förbjudet. Ingen har auktoritet till att utfÀrda en fatwa [en dom i Islam, som av specialister i religiös rÀtt, faller in under ett bestÀmt omrÄde] i sÄdana saker. Ingen mÄ upptrÀda som sjÀlvmordsbombare. Det Àr inte tillÄtet för nÄgon att binda bomber pÄ kroppen och störta sig in i mÀnniskomÀngder. Helt oberoende av den religiösa hos ovan nÀmnt förbjuder religionen det. Under krig, tas inte mycket hÀnsyn, men det Àr inte tillÄtet.

Islam ser krigen som en mĂ€nsklig verklighet; det betyder dock inte, att den godkĂ€nner det. I första hand Ă€r det ett giltigt försvarsmedel. Innanför Koranens principer, Fitna (oenighet), Ă€r sömn likasom döden, kan det i undantagsfall tillĂ„tas; t. ex för att förhindra strid, som kan utlösa krig, olag, orĂ€ttfĂ€rdigheter och tyranni. DĂ„ detta blev nedskrivet för första gĂ„ngen i mĂ€nsklighetens historia, gjordes viktiga inskrĂ€nkningar och principer, som t. ex. följande: "Gudsfruktan bör aldrig försvinna frĂ„n vĂ„ran hjĂ€rtan. Glöm inte: utan den Guddomlige föring, förmĂ„r I intet. Minne pĂ„, till stĂ€ndigt, att Islam Ă€r en fredlig och kĂ€rlekens religion. Profeten Muhammeds (mĂ„ fred och vĂ€lsignelser vara med honom) tapperhet, hjĂ€ltemodighet och fromhet bör tjĂ€na som förebild. Trampa inte ner de höstklara markerna och frukttrĂ€den. PrĂ€ster i Guds hus, och var och en, som har bevittnat Gud, skall ha respekt för, och inte göra behörig nĂ„got ombud. DrĂ€p ingen civil, Behandla era kvinnor vĂ€l och ha omtanke om dem, ty de Ă€r era partners och engagerade hjĂ€lpare…

Försumma inte era fem dagliga böner. Ha fruktan för Gud, för döden kan trĂ€ffa er till varje tid. Var alltid förbered pĂ„ döden!”

Liknande befallningar blev sÀnt av nÀstan alla islamiska stadsledare till kommendanterna vid fronten. De skall ingÄ i den historiske erinran och minnas som förebilder.

Och detta blev inte sagt en gÄng, utan framhÀvdes om och om igen. Det, som vÄr lÀrare (Profeten Muhammad) sade, gengav Abu Bakr, och det, Abu Bakr sade, gengav Omar. Det, Omar sade, blev senare gentaget av Saladdin, Alparslan, Kilicarslan och Fatih [Mehmet Erövraren]. DÄ Konstantinopel, som genomlevde kaotiske tillstÄnd, blev till Istanbul, blev detta lagt pÄ hjÀrtat.

Det vill sĂ€ga, man gjorde inte grekiskan nĂ„got, ej heller de fattige grekerna. Muslimerna gjorde heller inte nĂ„got för att fĂ„ andra lida. Fatih kallade Patriarken till sig och gav honom nyckeln till Patriarken. DĂ€rför gjorde man, efter erövringen av Istanbul, ett portrĂ€tt av Fatih fĂ€rdigt och det blev utstĂ€llt i Patriarkatet. Detta (patriarkatet) minns honom med stor respekt. I vĂ„ra dagar blir Islam, som har tolererat sĂ„ mĂ„nga olikartade tankar, enbart otillrĂ€ckligt förstĂ„tt – likasom sĂ„ mycket dĂ€refter ocksĂ„.

Jag beklagar, att jag mÄste sÀga det, men i den islamiska vÀrlden har fÄ imamer och omogna muslimer ingen andra medlare. Islam Àr en rÀttfÀrdig religion, som ocksÄ bör levas riktigt. Det Àr felaktigt att knyta tankelösa ursÀkter pÄ Islams vÀgar. NÀr det mÄl, man följer, Àr rÀttfÀrdig, dÄ skall medlen till att nÄ det, ocksÄ vara rÀttfÀrdiga. Sett utifrÄn detta perspektiv, kan ingen komma i Paradis, som har slagit ihjÀl nÄgon. Ingen muslim kan sÀga: "Jag vill slÄ ihjÀl en mÀnniska och dÀrefter komma tillbaka till Paradiset" Att acceptera Guds vilja gör man sig inte förtjÀnat till att slÄ ihjÀl andra mÀnniskor. Till en muslims viktigaste mÄl hör, för det första att acceptera Guds vilja och för det andra göra Guds Namn kÀnt i universum.

Nuriye Ak man: Verkar deras logik sÄledes: Krig föres alltid pÄ fronten. DÄ hittar man slagmark överallt. Godtar de denna situation som ett krig? Tror de dÀrför, att en dag öppnar himmelen sig för dem?

Fethullah GĂŒlen: Islams regler Ă€r entydigt definierade. Individer kan inte förklara nĂ„gon krig. Inte heller nĂ„gon grupp mĂ€nniskor eller organisationer kan förklara krig; endast stater kan göra det. Ingen kan förklara nĂ„gon krig, en president kan sĂ€ga, att det rent av faktiskt Ă€r krig. Annars kan ett relativ krig uppstĂ„: - var och en kan starta ett krig, ursĂ€kta mig mitt sprĂ„k, just dĂ„ han omger sig med förbrytare.

Det finns mÀnniskor med utprÀglat stark vilja. Man kan lÀtt öppna en krigsfront utifrÄn deras meningsskillnader. Vem som helst kan sÀga: "Jag förklarar dem krig". Till exempel kan det handla om en mÀnniska, som Àr tolerant för kristna: "Han hjÀlper Kristendomen och sviker Islam. Vi förklarar honom krig, och han skall dö" och dÀrpÄ erkÀnner han det som ett verkligt krig. SÄ enkelt Àr det dock inte. SÄ lÀnge staten inte erkÀnner krig, kan heller ingen annan erkÀnna nÄgot krig. Den, som ÀndÄ gör det, förklarar inte krig i sann förstÄnd, för han handlar i strid med Islams anda. Reglerna för fred och krig har fasta konturer i Islam.

Nuriye Akman: Men om det sÄledes strider mot den islamiska andan, varför sker det sÄ ÀndÄ i den islamiska vÀrlden?

Fethullah GĂŒlen: Efter min mening existerar det ingen islamisk vĂ€rld. Der finns stĂ€der, stater, dĂ€r det bor muslimer. Och det finns nĂ„gra stĂ€llen, dĂ€r det bor mĂ„nga muslimer. Man kan ocksĂ„ tala om att vara kulturellt muslim. Det finns muslimer, som upprĂ€ttar Islam pĂ„ nytt efter sina egna förestĂ€llningar. Men huvudsaken Ă€r, att man tror pĂ„ den rĂ€tta sĂ€tt och vis, och att denna tro blir genomföljd pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt. Man skall bekĂ€nna sig Islam.

MÄnga stridigheter kan inte förlikas med ord ÀndÄ. Men om det var möjligt, hade man kunnat lösa allt problem med filosofernas högtÀrade ord. I den "islamiska vÀrlden" idag Àr det brist pÄ religiöst och filosofiskt nytÀnkande. Det verkar som om detta omrÄde blivit hÀrjat av en jordbÀvning. Med instÀllningen "jag Àr ganska sÀker muslim; men jag lever som det passar mig" kan man knappast tala om en religiös mÀnniska. Men en, som Àr sann muslim, sliter inte upp sig pÄ sÄ respektlöst liv.

Religion blev sÀnt till mÀnniskor för att hÄlla upp en idealbild för dem, och ge deras liv ordning, och inte för att varje mÀnniska kan uppföra sig efter sitt eget vÀrde.

I dag ser jag inte, att muslimerna betalar nÄgot bidrag till jÀmvikt, balans i vÀrlden. Jag ser inte, att vÄra dagars hÀrskare erkÀnner denna brist. Den islamiska vÀrlden er tÀmligen oavklarad. Detta ser man pÄ pilgrimsfÀrden. Man ser det i diskussioner, pÄ konferenser och i parlamenten pÄ televisionen. Först pÄ senare tid har ett visst mÄl av klarlÀggande börjat göra sig mÀrkt. Den bristen förekommer och syns i olika plattformar. Muslimerna kan inte lösa vÀrldens problem. Kanske kan det hÀnda i framtiden.

Nuriye Akman: Du menar alltsÄ, att begreppet "islamiska vÀrlden" inte lÀngre borde anvÀndas?

Fethullah GĂŒlen: En sĂ„dan vĂ€rld existerar inte. Det, som existerar, Ă€r den individuella ”Islam”. Muslimer bor pĂ„ olika stĂ€llen, utspridda ut över hela Jorden. Enslig, som lurar pĂ„ varandra. Personligen ser jag inte nĂ„gon lyckad existens för en islamisk vĂ€rld. SĂ„ lĂ€nge, som muslimer inte finns, som stĂ„r i kontakt med andra muslimer och bygger en gemenskap, som löser gemensamma problem, uttolkar universum, lĂ€ser det verkligen uppmĂ€rksam och betraktar det med Koranens hjĂ€lp, sĂ„ lĂ€nge inte olĂ€genheter med framtiden, lĂ€ggs planer för framtids projekt och finna plats till dem i framtiden - sĂ„ lĂ€nge talar jag inte om nĂ„gon islamisk vĂ€rld.

DÀrför finns inte en sÄdan islamisk vÀrld, dÀr alla gör vad man vill. Man kan endast sÀga att muslimer, har sin egen sanning i förhÄllande till Islam. Det skulle vara fel, att man utgÄr ifrÄn, att ett islamiskt koncept av sig sjÀlv skulle finna tillslutning.

Tidigare var det sÄ, att bland betydande islamiska lÀrde fanns det en konsensus omkring ett bestÀmt Àmne, nÀr de förtolkade Koranen precis, och ytterligare efter prövade denna konsensus i praktisk. Men man kan vÀl tala om att det finns en kulturell muslim.

Kanske har det alltid varit sÄ, och intill med att vid sÄdan till vÀrldens avslutning.

SÄ har det varit sedan det 5. Ärhundrade efter Hijra. Det började med abbasiderna, eller med framkomsten av sejdukerna; och sÄ först riktigt med erövringen av Istanbul. Det var en tid, som dokumenterade vad Gud ville med oss. I den följande tiden var dörren till nya förtolkningar stÀngd. Tankens horisont inskrÀnker. Bredden i Islams sjÀl blev begrÀnsad. I den islamiska vÀrlden fann fler och fler samvetslösa mÀnniskor ett hem.

MÀnniskor, som var stridslystna; mÀnniskor, som inte kunde acceptera andra. MÀnniskor, som inte kunde öppna sig för sina medmÀnniskor. Denna trÄngsynthet upplevde man ocksÄ i dervishernas loge. Det Àr verkligen sorgligt, att den kunde spÄras Àven i medres'erna [de teologiske skolorna]. Hur som helst har allt detta behov för rÀttelse och en förnyelse genom mÀnniskor.