Ödet ledde GĂŒlen till en balanserad vĂ€g med hjĂ€lp av hans begĂ„vning. Med hans ord beskrivs det som följande:

Min första lÀrare var min mamma. Vid den tidpunkten hade vÄr by ingen grundskola, utan det öppnades en senare.

Jag började be nÀr jag var 4 Är gammal och sedan dess har jag aldrig missat en bön. En utav mina lÀrare i skolan var emot detta och hade svÄrt att acceptera det. En annan lÀrare, Belma, tyckte vÀldigt mycket om mig och brukade sÀga: "En dag kommer en ung löjtnant att passera över Galata bron, jag kan redan nu se det framför mig"

Jag brukade hjÀlpa familjen dÄ jag bland annat brukade sköta alla Àrenden utanför hemmet, hjÀlpa mamma med hushÄllet och verkade som herde för korna och fÄren. PÄ min fritid brukade jag lÀsa böcker och memorera in Koranen. NÀr min far var imam i byn Alvar, lÀrde jag mig att lÀsa Koranen med dess korrekta uttal och rytm tack vare imamen Haci Sidki Efendi som bodde i Hasankale. Jag hade ingenstans att bo i Hasankale sÄ jag fick gÄ till fots varje gÄng, dÄ detta var en utmaning för mig med tanke pÄ avstÄndet som lÄg pÄ 7 till 8 km.

Min första lÀrare i arabiska var min far. Senare undervisades jag av Muhammed Lutfi Efendis sonson Sadi Efendi. Jag fick reda pÄ att min farfar och farmor dog nÀr jag var i Erzurum och den hÀndelsen resulterade i att jag blev vÀldigt chockad. Jag bad varje dag till Gud pÄ följande sÀtt:

- Gud, ta min sjÀl sÄ att jag Äterförenas med dem.

SÄdana djupa kÀnslor var nÄgot som vi hade gemensamt inom familjen.

En utav mina syskon dog nĂ€r jag var liten. I flera Ă„r besökte jag hennes grav och grĂ€t varje gĂ„ng. En hĂ€ndelse som rörde mig pĂ„ djupet var Muhammed Lutfi Efendis död. I och med hans död uppkom det en tomhet i vĂ€rlden som inte skulle kunna fyllas. 

Min far blev tvungen att lÀmna Alvar. Han bodde en period i Artuzu men bosatte sig i Erzurum. NÀr jag studerade i Erzurum kunde jag samla alla mina Àgodelar i en liten lÄda. Jag fortsatte min utbildning under vÀldigt krÀvande situationer. Vi lagade mat i samma plats dÀr vi sov och den mesta tiden fick vi tvÀtta oss med iskallt vatten.

Det var sÄ trÄngt att jag en gÄng ville strÀcka ut min fot nÀr jag sov men hade inte möjlighet till det dÄ jag störde min kompis under sömnen. Med tanke pÄ denna situation, av respekt, lÄg jag inte ner nÀr jag skulle sova. VÄra böcker fanns pÄ andra sidan rummet och hur skulle jag strÀcka ut mina fötter med tanke pÄ att de fanns i samma rum? Med tanke pÄ att den riktning de befann sig pÄ var riktningen mot Mecka. Bara ena vÀggen riktade sig mot Korucuk. Med tanke pÄ att min far var dÀr och att det skulle bli respektlöst mot honom kunde jag inte strÀcka ut mina fötter mot det hÄllet heller. Jag satt pÄ liknande sÀtt flera nÀtter utan att sova. Inte en enda gÄng strÀckte jag ut mina fötter mot Korucuk, dÀr min far föddes och bodde. Detta visar hur mycket respekt jag har för mina förÀldrar. NÀr jag studerade teologi studerade jag Àven andra böcker och lÀrde mig mycket om Sufism. För mig visade teologin och sufismen samma riktning inom religionen. Eftersom jag var mycket energisk och aktiv glömde jag bort att trÀna. Jag var vÀldigt bestÀmd och kanske Àven vÀldigt modig. Jag kunde helt plötsligt klÀttra upp pÄ trÀdet nÀra moskén Mursunlu och njuta av den underbara utsikten. Jag tyckte ocksÄ om att gÄ runt toppen av minareterna.

Jag var vĂ€ldigt noggrann med min klĂ€dsel. Mina klĂ€der var alltid rena och lite dyra med tanke pĂ„ den tiden. Ibland var jag hungrig i flera dagar med jag hade för den delen aldrig pĂ„ mig klĂ€der som inte var strukna och skor som inte var putsade. NĂ€r jag inte kunde hitta strykjĂ€rn la jag mina klĂ€der under sĂ€ngen sĂ„ att de skulle pressas. [Fethullah GĂŒlen, My Small World, interviewed by Latif Erdogan, Zaman daily]

GĂŒlen Ă€r vĂ€ldigt naturlig av sig, han Ă€r aktiv, Ă€rofull, extremt modig och djĂ€rv. Hans historia Ă€r full av medvetna och heroiska kĂ€nslor. Om hans naturliga förmĂ„gor inte hade blivit disciplinerade och balanserade skulle han lĂ€tt kunnat bli en skoningslös mĂ€nniska (inom ramarna av islam). Han Ă€r otroligt fĂ€st vid sina kompisar och slĂ€ktingar pĂ„ ett ömtĂ„ligt, barmhĂ€rtigt och Ă€lskvĂ€rt sĂ€tt. Han och hans familj har gĂ„tt igenom bedrövande och sorgliga tider med tanke pĂ„ hand brors, farfars och farmors död.

Fethullah GĂŒlen studerade Ă€ven andra Ă€mnen sĂ„ som litteratur, historia och filosofi. Hans utbildning började hemma och fortsatte sedan i Erzurum. Återigen, utbildningen som började hemma och som fortsatte hos Muhammed Lutfi Efendi fortsĂ€tter Ă€nnu idag och har aldrig avslutats. NĂ€r han gick i skolan trĂ€ffade han studenter till BediĂŒzzaman Said NursĂź och kom först dĂ„ kontakt med Risale-i Nur, som Ă€r ett komplett och "modern" islamisk skola som bidrog till hans intellektuella och spirituella formning.

En person Àr verklig om han eller hon lÀr sig, lÀr ut och inspirerar andra. Det Àr svÄrt att betrakta en mÀnniska som verklig om personen ignorerar lÀrandet. Det Àr Àven kÀnt att en person som inte förnyar och reformerar sig sjÀlv har svÄrt att betraktas som verklig.

Under tiden han fortsatte sin "moderna" utbildning i vetenskap, filosofi, litteratur och historia. NÀr han ökade sina kunskaper i vetenskaper sÄ som fysik, kemi, biologi och astronomi studerade han Àven originella franska arbeten utformade av filosofer som Camus, Sartre och Marcuse. Han kom Àven i kontakt med andra filosofers tankar, exempelvis östliga, islamistiska, icke-islamistiska och vÀsterlÀndska filosofer.

AllmĂ€nheten ser GĂŒlen som en man med insikt, förmĂ„ga, tydlighet, generositet, gemytlighet, medlidande, vĂ€rdighet, barmhĂ€rtighet, förlĂ„telse och tolerans. Å andra sidan Ă€r han igenkĂ€nd med sitt "hjĂ€ltelika liv" med oĂ€ndlig hopp, idealism och disciplin. Slutligen Ă€r han en symbol för tĂ„lmodigheten. De som Ă€r nĂ€ra honom vet hur han Ă€r och beskriver honom som en man mycket kunskap och djup spiritualitet.